Fått två brev idag om kallelse till magnetrötgen och ett läkarbesök.

Skönt att jag får träffa min läkare igen. Måste få byta tabletter dessa funkar inte så bra. Har fortfrande ont, det krampar likt föbannat och handen krampar mer än vanligt ...

Grinade av rädsla av vad detta kan var och vad framtiden kommer att ge mig. Jag är för fasiken bara 31 år jag vägrar gå med rullator eller sitta i en rullstol. Alla säger att jag inte ska måla fan på väggen men det måste jag få göra det är mitt sätt att förbereda mig på det värsta. Därför är det en stor anledning till att jag skriver. Ingen kan trycka tillbaka det jag känner eller tänker. Jag är medveten om att det  är något fel på mig och jag är rädd för ovissheten. Det jag också väntar på är att ta ett par ryggmärgsprover. Ni kanske tor att jag inte har någon som stöttar mig men det har jag. Jag har föräldrar, minman vänner men ingen kan förstå vad jag går igen känslomässigt, kan bara lyssna. Jag menar inte att det är något fel med att bara lyssna jag längtar så efter att det är någon som vet vad jag går igen varje dag ....

Kram nu är det dags för sista medicinen för idag